Till dagens frukost: Mitt första egenodlade fikon! Sött och läckert.
Fick en stickling (av Maria här på redaktionen) som vägrade rota sig, men varken den eller jag gav upp och nu är det lilla fikonträdet 50 cm högt och har i dag tackat för omplantering, vattning, gödning och gullande.
Tack själv!
/Ann Marie

I skuggan vid planket under plommonträdet är det frodigt, men bara grönt. I alla fall innan Clematis 'Summer Snow' börjar blomma ordentligt.

När jag tittar är det mest grönt. Och vildvuxet. Och här och där risigt och torrt.
När det försommarfagra är borta – allt var ju så fint då, särskilt törstande som vi var efter långa vintern – bör man välja var man vänder blicken.
/Ann Marie


Den perenna myskmalvan 'Snow White' är en väldigt trevlig bekantskap. Fick frön av yngste sonen i fördelsedagspresent. Jättefina mellan buxbomskloten.


Fingerborgsblommorna blir det fler och fler av varje sommar, vita och rosa. Även när det bara är några få klockor kvar är de fina. Rosa malvan till höger har kommit hit av sig själv. Flyttad ett par gånger tycker jag nu den är till stor glädje bakom pionplantorna som nu bara är gröna.


Funkiablommorna klipper en del bort – inte jag. Däremot tar jag ofta in dem som snitt tillsammans med de snygga bladen.


Nu spricker de här (campanula)klockorna ut i blom. Ja, spricker kan man verkligen säga. Knopparna ser ut som ballonger innan de slår ut. Har alltid trott att de heter ballongklocka, men hittar inte dem när jag söker. Någon som vet? Har de här blå som är 30–40 cm höga...


... och den här vita med spräckligt blått (ca 80 cm hög). Häftiga ballongknoppar, va!


Och så tacksamma, fantastiska allium. Jag har flera sorter som blommar i olika etapper i ljuslila bollar, i vitt eller gult. 

Kontraster är kul att experimentera med i en trädgård. Tydligast är ju svart och vitt, men mörkt och ljust överlag blir alltid effektfullt.
/Ann Marie


Den näst intill svarta hornviolen 'Molly Sanderson' blev en fullträff och har blommat som besatt. Är en perenn som jag ska vårda väl i vinter. Att jag köpte plantorna till vrakpris i våras eftersom de var så risiga känns extra bra!


Liljekonvaljerna från farmors trädgård står i mörkaste rabatten och lyser upp så fint. Nu är de nästan överblommade.


En del krukor har blivit målade i matt svart färg. Jag vet – lite trendigt nu, men svart är snyggt till grönt. I lilla krukan en kryddsalvia jag köpte på marknad i Rom i höstas. I stora krukan perenn rosa stäppsalvia som övervintrat i grönsakslandet.


Jag gillar taklök och har några krukor där de trängs ordentligt. Tacksamma varelser som belönar ens minimala skötselinsatser med blomstänglar då och då. En blandning av mörka och ljusare sorter är trevligt.


Och ja... ska den här verkligen få vara med? Trots att den är så vacker i sin svarta och vita skrud är den vårt hatobjekt. Tre skator har trädgården i sitt herravälde och har tagit alla små fågelungar i år. Dessutom skriker de väldigt tidigt på morgonen. Grrrrrr.

Sambon och de två långa tonårssönerna må ursäkta, men starkast hemma hos oss är bissetbambun, Phyllostachys bissetii.
Har sagt det förr och säger det igen: Se till att plantera bambu med rotbarriär av något slag. Annars blir det som hos oss med rotskott som lyfter trädgårdsplattor och dyker upp i rabatter mer än fem meter iväg.
Nu är det här ett problem...
/Ann Marie


Snygg är den...


... men lite väl kaxig. Wok med bambuskott till middag i kväll, kanske? (Kan man förresten äta de här? Vet någon?)

Bästa skådespelet just nu är när ormbunkarna rullar upp sina blad. Som små sjöhäststjärtar tar de fart och sträcker sig mot ljuset – till slut med ryggarna raka som soldater i uppställning.
Det finns massor av släkten och arter inom ormbunksväxterna – enormt dekorativa i rabatterna!
/Ann Marie


Raggträjon, Dryopteris affinis, 'Crispa congosta' (ovan) och spetsbräken, Polystichum setiferum (nedan) fick jag i fjor. De har klarat vintern bra.

Hur kan något så litet...


...bli så stort? Fjorårets jätteverbenor har fröat av sig duktigt.



Några av de miljoner, biljoner mikroskopiska små fröplantorna i en ny generation jätteverbenor (Verbena bonariensis) är räddade. Kanske.
Hur gör man när rabatten behöver rensas och man upptäcker alla de här alldeles för pyttiga små liven?
Jag grävde upp hela sjok och lade i krukor med planteringsjord.

Går det så går det. Och i så fall får en del av dem nya hem hos Eva, Maria och Stina här på redaktionen. "Du behöver inte ens skola om dem...", sa Eva.
Jag lovar!

/Ann Marie

Plingeling! Nu klämtar klockorna på flera ställen i trädgården.
Vackra kungsängsliljorna, Fritillaria meleagris, dyker upp på ett par ställen i trädgården med sina pärlhönefläckar (meleagris betyder just det). Min kompis Synnöve har liksom kungsängsliljan rötter i Uppsala och blir lyrisk när hon berättar om Kungsängen utanför Uppsala där liljan hittades av Linné (ja, många hade såklart hittat den före honom, men han var först att dokumentera den). Skulle gärna vilja åka dit och titta!

I skuggiga rabatten växer den mer blygsamma guldramsen, Uvularia grandiflora. Sorgklocka kallas den också och visst ser de  hängande klockorna lite ledsna ut, men namnet lär komma av de mörka skotten.

Ha en fin helg (och hoppas det inte regnar lika mycket överallt, som här i Helsingborg!)

/Ann Marie

Rosa-lila lungört och backsippor gjorde succé på festbordet i helgen.

Nästan som att häda, tycker kanske somliga. Men så kallt som det är nu, går det inte att vara ute så länge för att njuta av de första vårblommorna i trädgården.
Det behövs bara några få stjälkar i de små, små vaserna. Finare än ett Nobel-arrangemang enligt min mening.

/Ann Marie

Behöver det sägas att detta är 'Före'...

...och detta 'Efter'?

Ojoj, vad har jag gjort?! Efter att ha intervjuat rosexpert Rolf Engström på Fredriksdals Trädgårdar och dessutom fått exakta råd hur man klipper just en 'New Dawn', kunde jag inte fega längre. Praktrosen som blommat så fantastiskt och bara blivit större och större har jag inte vågat/velat beskära på hur många år som helst. För tänk om den inte skulle blomma lika fint igen?
Helt fel tänkt.
När jag nu stod där på stegen igår såg jag ju hur många skadade grenar och eventuella sjukdomar och ris och elände hela rosen bestod av. Det gick liksom inte att bara putsa.
Kvar blev en pinnig sak – troligen inte riktigt rätt klippt. Håll tummarna för att den blir fin till slut (och att rosexpert Rolf inte får se det här...)

/Ann Marie
PS Rosspecialen kommer förresten i nummer 5 (utkommer 10 maj).

Backsipporna har vaknat. Så fina i vårsolen – ludna och goa. Man skulle vilja klappa dem alla!
Söndagen här i Helsingborg har varit härlig. Sol och runt 15 grader, med lite kylig vind. Hoppas det är många som haft en lika skön trädgårdsdag som jag!
/Ann Marie

Lite gladare efter en slurk vatten.

I denna vargavinter är det svårt att tänka sig att växthusväxterna kan bli törstiga. Men glöm inte titta till dem!
Fördelen med vårt väggväxthus är (bland annat) att vi har grovköksfönstret direkt ut och kan hålla koll. Så nu fick jag syn på de slokande pelargonerna.
Temperaturen i deras bubbelplast-avdelning ligger runt 4–5 grader, så det är klart att de behöver vatten. Det blev till att skotta sig fram och försiktigt lirka upp en nästan fastfrusen dörr. Och vattna. Förlåt, växterna!
/Ann Marie


Citronträdet till höger borde nog fått tillsyn tidigare. Den tappar antagligen alla bladen. Men de är tåliga rackare och man ska aldrig räkna ut en citrusplanta! Den lilla rosmarinen i mitten mår dock fint och blommar vackert!

Alldeles framför, utanför bild, har jag en buxbomrabatt med runda klippta former. Den formklippta järneken tar upp stilen bra.

Den vackra ärvda tvättgrytan i koppar har nu äntligen fått en plats – vid husknuten tillsammans med en grånad aluminiumtunna. Jag planterade hebe, ljung, bärljung och buxbom i tvättgrytan och i tunnan står en järnek.
Till jul lägger jag nog i mossa, några röda äpplen och en ljusslinga.
Och till våren kommer vita allium och låga tulpaner att titta upp. Lite lökar kom jag faktiskt ihåg att stoppa ner!
/Ann Marie


Till jul kanske man kan fylla på med röda äpplen och granris?

Nu har jag gett upp att tro att jag ska komma ihåg vad som finns var i rabatterna. Framför allt nya plantor glömmer jag namnet på fortare än jag hinner sätta dem i jorden. Så jag stoppar namnlappar i det mesta (så osynligt som möjligt).
I helgen fick perennerna som stått i krukor komma till "plantskolan" i grönsakslandet över vintern. I mars kommer jag att vara så tacksam över att jag skrivit vad, och hur många plantor det är!
/Ann Marie


Rosa salvia, alunrot, grekisk oregano, gräslök och olika sorters lavendel har stått i olika krukor i sommar. Över vintern får de – noga namnade – bo i grönsakslandet.


Vitlöken planterade jag i helgen. Den fick en riktig
skylt eftersom de blir "bofasta".

Aldrig förr har mina gräs blommat så rikligt som i år. Beror det på den långa varma hösten tro? Miskantusgräsen är alldeles silvriga i topparna av mjuka, silkiga ax.
Jag väntar med spänning på nästa år då den nyplanterade 'Dronning Ingrid', som är varmt höströd i stjälkarna nu, förhoppningsvis kommer att blomma kungligt.
/Ann Marie

Till slut gick det inte längre. Vi var tvungna att gallra i bambun vid ena husgaveln. Lätt var det inte eftersom den vuxit (katastrofalt) mycket senaste åren. Nu har vi dessutom toppat den eftersom den den blivit över fem meter hög och lägger sig ner när det regnar – eller ännu värre när det snöar.

Oj oj oj! Se till att kolla under hängande växter, eller som här hos mej – i rufsigt oklippta gräsmattekanter. Sniglarna har stationerat ut kommande års armé. Barnarbetare man inte kan tycka synd om ligger där och bidar tiden.

Trodde inte mina ögon när jag fick se de här fantastiska bladen i trädgården! Bladen på syrenensrotskott har fått de vackraste mönster man kan tänka sig. Troligen är det öronvivel som festat.
/Ann Marie

Jag kopplar till Emmas inlägg för några dagar sedan om vad vi skördar nu. Statusen i växthuset är eländig – tomatplantorna är vissna och fula, drabbade av mjöldagg i flera omgångar. Men familjen blir ändå belönad för all omsorg. Skörden är rik! Alla äter tomater på längden och tvären, till och med hunden!
/Ann Marie

Tips till dej som gillar fingerborgsblommor:
Digitalis 'Pam's choice' har varit helt fantastisk i trädgården. Så snyggg om man har mycket grönt – ja säkert annars också. Stor (över 120 cm) och kraftig har den fångat både vår och humlornas uppmärksamhet och blommat riktigt länge.
Fingerborgsblommor har jag fastnat ordentligt för, de är fina uppstickare i mina ganska gröna rabatter.
/Ann Marie


De vita blommorna har ett purpurfläckat inre som gör varje blomma unik och ger ett fint djup.


Nu har jag samlat så många frön jag kunde (de är mikroskopiskt små!) och stänkt ut resten i rabatterna. I bästa fall blir det många plantor. Jag har redan ett gäng småplantor i rabatterna som kommer att blomma nästa år – de tar ju två år på sig så det gäller att ligga ett steg före!

Nu skördar jag av det lilla jag odlar. Trädgården liksom grönsakslandet är litet – men glädjen är kanske större då över det som finns?

Den här fantastiska lilla, lilla, lilla myntan har etablerat sig i trädgården. Doftar mycket när man stryker handen på den kompakta mattan. Nu blommar den i massor med de minsta blommor jag sett (eller knappt ser). 

Mina pioner har faktiskt blommat härligt länge i år, men nu i värmeböljan går det fort utför. Samma känsla varje år: jag hinner inte med dem! Fyra buskar och två har blommat otroligt. 

/Ann Marie


Fem kraftigare pilpinnar bankade jag ner i rabattkanten. Jag hade inte fler,så jag fick nöja mig med det här glesa utseendet. Sedan flätade jag tunnare pilkvistar mellan dem enligt principen framför, bakom, framför, bakom, framför. Tvärt om med nästa pilkvist. Tänk på att alltid ha ett ojämnt antal stödpinnar när du ska fläta.


Det kanske inte syns så bra, men jag har gjort ett glest galler med några pilpinnar från staketet genom växtmassan och förankrat med stödpinnar i bakkanten av rabatten. Eftersom blommorna har en tendens att lägga sig ner inne i rabatten, hjälper gallret till att stötta dem.

I fjor tog sniglarna sallaten innan jag ens sett att bladen kommit upp. Det blev till slut köpeplantor av lite format som klarade  angreppen. I år blir det en lådvariant. Sådde i söndags och har låtit lådorna stå i växthuset. Redan i går, torsdag, hade fröerna kommit en bit!
Så här gjorde jag:
1. Började med att klippa till säckväv och lägga mot väggarna (för att det ska se snyggt ut)
2. Lade svart plast (klippte sönder en sopsäck) med hål i för dränage
3. Lecakulor i botten
4. Fiberduk ovanpå lecakulorna
5. Fyllde med planteringsjord nästan ända upp
6. Ett lager (ca 3 cm) med såjord överst
7. Sådde en blandning av plocksallat och rucolamix

När sallaten vuxit sig lite större tar jag ut lådorna så att plantorna avhärdas, och låter de sedan stå ute.
Det är nog inte så dumt att kunna flytta runt lådorna efter sol eller skugga...
/Ann Marie