Allers Trädgård

– så byggdes det!

Trädgårdsmästare Peter Svenson har byggt ett härligt växthus i trä för trivsel och odling. I nummer 2/2012 av Allers Trädgård (ute i butikerna den 16 februari!) skriver vi om hans tankar kring växthuset, som tack vare en murad vägg ger ett orangeri-liknande klimat. Han har också många bra tips för dig som har växthusdrömmar.

Mycket av materialet i Peters träväxthus är återvunnet, det gäller både glasrutorna, träläkt och plattorna på marken.

Resonemang kring bygget:
Ett växthus kan inte bara ställas direkt på marken; om det skulle röra sig blir påfrestningarna allt för stora. Det gäller tvärt om att grundlägga ordentligt genom att först gräva bort jordlagret, ner till fast mark.
– Eftersom man här skulle behöva gräva ner till 1,5 m djup för att nå en frostfri nivå, har vi i stället isolerat med frigolitblock för att hindra tjälen från att gå så djupt.
Därmed har det varit möjligt att lägga ett tio cm tjockt lager av kross, för dränering, endast en halvmeter under markytan. På detta markduk, och så de nämnda frigolitblocken.

På frigolitblocken behövs ett lager med sättsand, för att man ska kunna justera de kalkstensplattor som bildar golvet. Kalkstensplattorna, brutna på Kinnekulle, är för övrigt återanvända efter att ha kasserats från Trädgårdsföreningen i Göteborg.
En stor del av det övriga byggmaterialet är också second hand: Läkten slängdes när Trädgårdsföreningens palmhus renoverades och fönstren och dörren kommer från växthuset i en nedlagd rosenodling.
– En snickare som såg läkten, av gammalt fint kärnvirke, sa att de kan hålla i ytterligare 100 år när de renoverats och målats.

Det åkerbrukade materialet har naturligtvis styrt utformningen, och det gäller i synnerhet storleken och formen på de befintliga fönstren. En gummilist har för övrigt lagts runt fönstren, för att de inte ska spricka så lätt om de utsätts för tryck.
Växthusets sockel, som vilar på en gjuten sula, är också byggd av nytillverkade lecablock, och putsad med cement som fått behålla sin färg.
Kring sulan, men lite djupare, har man lagt ner dräneringsrör.
– På så vis undviker man att vatten samlas, och som om det fryser kan skjuta upp sulan.

Text: Margareta Omsäter Foto: Eva S Andersson